Hej!
Hur är detta möjligt? Att jag sitter här den 16 december. Det känns som det var igår jag gick ombord på planet som skulle ta mig till Chicago. Att det har gått fem månader är helt otroligt! Det känns som jag har varit här en sådan kort tid, men samtidigt känns det som att jag har varit här i en evighet.

Jag är så otroligt stolt över mig själv som har klarat av den här hösten. Jag har fått vara med om helt otroliga saker som jag bara har kunnat drömma om förut. Jag har också varit med om stunder som har varit otroligt jobbiga. Att jag tog mig igenom oktober månad är ett under, men jag klarade det! Jag har inte riktigt förstått att jag gör det här. Ibland tänker jag "jag undrar hur det skulle vara att vara en utbytesstudent?" för att sedan några sekunder senare komma på att jag är en utbytesstudent. Jag upplever det här och nu.

Jag har längtat tills den här dagen så hemskt mycket. För jag fick för mig att när den dagen är kommen så är jag lycklig. Det är nog inte riktigt helt sant, men jag ska erkänna att det ligger något i det. Jag har varit på bra humör de senaste veckorna och jag tror faktiskt att undermedvetet så är det för att den här dagen har varit så nära. Denna dag har under de jobbiga bitarna har den varit något jag har sett fram emot, min "turning point", och på något sätt har den blivit det också. Jag har alltid hört att det oftast är lättast det andra halvåret, då har man inte lika mycket hemlängtan. Vi får väl se om det stämmer, hur som helst har jag varit på bra humör de senaste veckorna tack vare denna dag.

Jag har hunnit med så mycket under dessa månader. Jag vet att vissa utbytesstudent vid den här tiden tänker tillbaka på hösten och önskar att de skulle gjort saker annorlunda. Jag känner faktiskt inte så över huvud taget. Jag vet att det har varit stunder då jag bara har suttit själv på mitt rum, men jag vet att jag alltid har gjort mitt bästa. Jag behövde dem tråkiga dagarna, annars kanske jag inte skulle vara så driven att göra saker nu. Jag ångrar inget under mitt första halvår, vilket är väldigt skönt. Jag är bara så otroligt stolt över mig själv.

Jag hade ett inlägg praktiskt taget färdig skrivet för den här dagen. Grejen är det att den handlar om vad jag saknar och det känns inte riktigt som något som passar för den här dagen längre. Visst det är mycket jag saknar men jag har mer och mer börjat inse att jag kommer sakna det här stället också.

Nu den senaste veckan har jag också börjat tänka på att jag kommer faktiskt inte vara här för evigt. En dag kommer jag åka hem. På ett sätt blir jag glad av tanken, men nu har jag också börjat känna att jag måste ta tillvara på dem sista månaderna. Jag ska försöka ha så kul som möjligt och resa så mycket som möjligt. Jag vet att bara för att det är vår betyder inte det att jag kommer var konstant lycklig, men jag ska försöka göra det bästa av allt, precis som jag har gjort under hösten.

Nu är jag taggad. Jag ska fortsätta att ha det kul och lättsamt. Jag ska träffa ännu mer intressanta personer och jag ska se helt nya fantastiska platser. Den sista delen av mitt år innehåller bland annat jul, nyår, Las Vegas, alla hjärtans dag, spring break, Hawaii, Wisconsin, Prom, min 18 årsdag och min familj kommer. Jag ser fram emot allt detta jättemycket, vissa saker har jag längtat efter i månader och år. Nu taggar vi de sista fem månaderna, de kommer bli super!

Här får ni några favoriter från hösten!

Kramar, Alva

1 kommentarer

Mamma

17 Dec 2014 07:07

😍

Kommentera

Publiceras ej