Hej hej! 
För cirka sju timmar sedan så klev en aningen nervös Alva in på den amerikanska ambassaden. Jag hade föreställt mig att intervjun mer skulle likna ett polisförhör än när man köper en tågbiljett, men men. Trots besvikelsen över avsaknaden av dramatik så gick det bra. Den så kallade "intervjun" skedde genom en biljettlucka och han frågade vart jag skulle och sedan var det de. Jag hörde i och för sig en tjej bredvid mig som var tvungen att berätta en väldigt lång förklaring om varför hon ville åka, så jag antar att det är olika... Det största orosmomentet var dock ifall jag skulle höra när de ropade upp mitt namn i den brusiga högtalaren, men till och med det klarade jag ;)
 
Efter detta äventyr så spenderade jag förmiddagen i Stockholm för att leta efter presenter till min värdfamilj. Blev faktiskt ganska nöjd, två böcker, lakrits, ett armband och en kortlek med en fras på svenska översatt till engelska på varje kort. För övrigt så är det 16 dagar tills jag åker och det börjar kännas! Jag är jättenervös och jättetaggad!
 
Här får ni en bild på presenterna som inte är så intressanta eftersom de är inslagna, men ändå. Super kvalité när bilden är tagen med paddan också :)
 En liten inspo-bild också
 
Ha det gött! 
Alva
 
Hej!
Det är bara 37 dagar kvar tills jag står på Arlanda för att lämna Sverige! Det känns inte som att det är jag som kommer åka, lite som att man pratar om någon annan. Men det är jag! I och med att avresan kommer närmare så får jag mer och mer ångest av att jag inte har fixat några presenter till min värdfamilj än. Det är väldigt svårt för jag vill fixa något personligt och svenskt. Hittills har jag tänkt på bland annat ett Snö of Sweden halsband och en svensk fotbollströja. Jag funderar också på en bok om Sverige, men det är krångligt att hitta en bra när jag blir så kräsen ;) Aja, bara att fortsätta fundera. 
 
Det ett här med att åka iväg är så annorlunda. Ena dagen är jag jätteexalterad och kan knappt vänta, medan vissa dagar så funderar jag starkt på om jag gör rätt i att åka. Jobbigt... Hur som helst så åker jag nu och there is no going back! Jag är i alla fall så glad över att jag har fått en så bra värdfamilj, det känns som att det är en viktig grund till ett bra år. Det är som något jag läste, utbytesåret är en period och den kommer ta slut så småningom. Då kommer jag antagligen vara väldigt ledsen över att det är över, samtidigt som jag kommer vara så stolt över mig själv över att jag klarade det.
 
Syns snart! Om 37 dagar åker jag!
 
/ En väldigt förväntansfull tjej