Hej!
 
Oj, vad lång tid det har tagit för mig att sätt mig ner och skriva det här inlägget. Jag hade det fantastiskt roligt på resan med min familj, dock var inte internetet det bästa och ska jag vara ärlig så ville jag mest bara njuta av de sista veckorna. 
 
Jag var ju i Phoenix den sista dagen och då fick jag säga hej då till alla. Jag åkte med Crystal, Aftyn och Sienna till ett litet café i Queen Creek och tog en kaffe, sedan kände vi för billig men snabb mat så vi åkte till In N Out. Det var väldigt trevligt och vi höll oss ifrån ämnet att jag skulle åka snart så mycket som möjligt. Ska jag vara ärlig så grät jag faktiskt inte när jag sa hej då till någon, vilket förvånade mig. Jag träffade också Kendra den dagen och vi satt och pratade en stund, väldigt mysigt. Planen var att Crystal och Aftyn skulle åka med Kendra och Stephen för att säga hej då på flygplatsen, men oturligt nog så startade inte Kendras bil. Därav blev det inget riktigt hej då, men det känns helt ok eftersom jag träffade dem dagen innan. 
 
När vi åkte hem hade vi väldigt otur med planet. Det var något tektiskt fel så vi satt på Chicago flygplats i 11 timmar. Väl på flyget hade jag väldigt svårt att sova så jag var helt utmattad när vi landade i ett regnigt Sverige. 
 
Jag har varit hemma i 26 dagar idag, och det har varit väldigt konstigt. I början var det så klart väldigt kul att se allt och alla, men samtidigt var jag väldigt förvirrad. Jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig och hur jag skulle uppföra mig. Vad är okej och vad är inte okej? Jag tror att folk omkring mig blev lite förrvirrade av mig då också, hehe. Nu har jag däremot kommit in i det igen, den svenska lunken. Jag började jobba bara några dagar efter att jag kom hem så jag har knappt haft tid att tänka så mycket. 
 
Folk frågar mig ofta om jag saknar USA. Mitt svar är jag vet inte. Jag saknar det inte som jag saknade Sverige. Självklart kan jag känna att varför har vi inte Ranch Doritos i Sverige, eller varför är folk så osociala. Jag saknar så klart mina kompisar och familjen, men jag känner också att jag kommer träffa dem igen snart. Det är inte så hemskt att vara hemma, jag har kvar dem kompisarna som faktiskt brydde sig om mig och jag har skaffat nya bekantskaper från hela världen. Jag är ganska nöjd. Mitt år har varit en bergodalbana och jag ångrar inte en sekund att jag åkte. Om ni får chansen att åka, ta den! Det kommer vara stunder när nu undrar vad ni gör så långt borta, men bara härda ut och du kommer vinna på det i längden. Jag kände mig väldigt isolerad och ensam där ett tag, men efter en tid när jag verkligen fick kompisar blev det inte ett problem längre och jag fick uppleva så många nya roliga saker. Jag är färdig med mitt år dock, jag kände det i slutet att jag var redo för att åka hem. Nu har jag två år kvar i skolan och under dem två åren kommer jag kunna planera mitt nästa äventyr! 
 
Ha det så bra nu! Om ni har några fårgor så är det bara att fråga, jag kommer nog gå in här lite då och då.
 
Kramar, Alva
hej Alva! 

Jag har läst din blogg nu ett tag och ska själv på ett utbytesår näsa år! Vilken amerikans organisation har du? Jag såg att du hade en bild på ett grönt hjärta när du var på hawaii så tänkte att du kanske också har CCI geenheart, för det har jag. I sånnfall, hur går det till när man fixar resan till Hawaii? Åker man med sin amerikanska organisation då? och vad kostar det i sånnafall? :) 

Tack för en bra blogg, hoppas du kan du svara :)
 
Jag har CCI Greenheart precis som du. Du åker alltså med CCI Greenheart och resan kommer du få mer information om när du kommer till USA, men om du har några frågor så vet jag att du kan prata med din Local Coordinatior. Jag tror att det kostade 1150$ + kosnaden för flygbiljetten dit och hem, men om du har några frågor så vet jag att det inte är några problem med att fråga organisationen. Hoppas att du får ett bra år!
 
Kram Alva